Det är nästan skrämmande hur lätt det är att vänja sig vid höga resultat och sedan tro att det är ens nya stabila nivå. När jag på riktigt började min karriär vintern 2009/2010 sköt jag ett par riktigt bra resultat, så även den kommande säsongen. Det var bara de bra resultaten jag kom ihåg och dem jag jagade. När jag sedan inte kom upp i samma nivå de kommande säsongerna blev det väldigt jobbigt och utvecklingen gick åt fel håll, tyvärr! Detta är något jag lärt mig väldigt mycket av och har nu med mig i bakhuvudet! Eller har jag det?
Förra veckans träningar gick väldigt bra! Både teknik och genomförande var bättre än på länge samtidigt som det blev fina resultat på skärmen. Det var ett par kanonträningar verkligen! Igår var det jobbigare! Var inte i samma mentala form igår och därför blev teknik såväl som genomförande lidande och inte oväntat också poängen. Jag jämförde ju med förra veckans träningar och eftersom allt då fungerade jättebra så ligger ribban minst sagt högt. Igår nådde jag inte upp dit och var lite missnöjd. Självklart leder strävan framåt och uppåt till både utveckling och framgång, men hur var det där med topparna och nivån? Visst gårdagens träning var sämre i alla aspekter jämfört med förra veckan men den var samtidigt bättre än majoriteten av många träningar jag gjort de senaste åren, JA ÅREN.
Med lite distans till det hela är det väl bara att konstatera att jag på träning höjt mina toppar och därmed också kraven. Att då en efterföljande träning sedan upplevs som sämre eller till och med dålig ändå är, med lite distans och perspektiv, bättre än merparten av träningarna som genomförts de senaste säsongerna kan bara tyda på en sak: DET GÅR ÅT RÄTT HÅLL!
Har jag då lärt mig något av de ganska jobbiga krävande säsongerna jag har i bagaget? Just i stunden där på träningen kanske svaret är nej men i det stora hela så är svaret absolut JA! Annars hade jag ju inte gjort denna reflektion och du hade inte läst denna text. Saker som dessa tror jag är något vi idrottare, framförallt individuella, har mycket att lära oss av och än viktigare lära oss att hantera!
|
Permalink
Att livet ibland inte blir riktigt som man planerat känner nog de flesta av mer eller mindre ofta. Just nu så upplever jag detta mer än mindre tyvärr. Denna vecka fick jag ta det tråkiga beslutet att stå över LF-Open i Danmark 3-6 december då jag var tvungen att välja plugget före skyttet. Detta är en tävling som jag varit på 4-5 år i rad nu och som är en av årets höjdpunkter, tråkigt med andra ord! Att kombinera universitetsstudier på 100 % och en elitsatsning inom idrott har både sina för- och nackdelar. Den positiva sidan är att jag själv kan planera min tid till stor del och även skjuta mer när det är lite lugnare i skolan samtidigt som jag får träna lite mindre då det är mer hektiskt. Den negativa sidan, som jag upplever det, är att jag aldrig känner mig helt ledig eller kan slappna av helt. Det ligger alltid ett orosmoln över mig då det alltid (förutom på sommaren) hänger en kommande tenta framför mig. Detta gör att jag väldigt ofta brottas med tanken "har jag pluggat tillräckligt denna kurs?". Även om jag klarar den tentan jag gått och oroat mig för så hinner jag inte lägga ner pennan innan nästa kurs börjar och därmed börjar tankarna om igen. Nu låter det väldigt negativt med att plugga och så känner jag egentligen inte men ibland kan jag längta till den dagen då jag har ett jobb. Jag säger inte att det är lättare att jobba, men MIN erfarenhet av jobb är att när jag exempelvis slutar 16.00 så är jag klar för dagen. Jag behöver inte oroa mig för om jag producerat tillräckligt under dagen som gått eller om det är en massa jag skulle behöva ta igen imorgon.
Fram till jul har jag nu ett tajt schema med plugg och för att hinna med träningen så mycket som jag vill väntar ett strikt schema. Jag hoppas jag kommer vara disciplinerad nog att följa det! Ikväll väntar mer bygge av webbplatsen med Idol i bakgrunden.
Trevlig helg önskar jag från ett regnigt och blåsigt Linkan!
|
Permalink