Universiaden - "Student-OS"

Universiaden blev bättre än jag någonsin kunnat ana. Alla de upplevelser jag fick där, både sportsliga men också allt runt omkring, är svåra att sätta ord på. Bilder från detta äventyr finns längst ner på denna sida!

Invigningen

Detta var tillsammans med tävlingarna det jag utan tvekan sett fram mest emot. Jag har ju sett diverse OS-invigningar på TV så det var otroligt spännande att vara med om en på riktigt. Dock är invigningarna ofta ganska långa och sega, precis så var det för oss också! Vi samlades utanför arenan flera timmar innan TV-sändningen. Där sysselsatte vi oss med att byta pins med andra länder, ta en massa kort, köra lekar och fördriva tiden bäst det gick. Den stora händelsen var ju helt klart inmarschen på arenan vilket jag och många andra tyvärr upplevde mer genom en kameraskärm än på riktigt. Det var en helt fantastisk känsla att gå in på en arena med 60.000 personer, snacka om inramning! På denna länk (https://www.youtube.com/watch?v=7MBZ6vHZD_o) kan ni se vår inmarsch om ni spolar fram till 1:38:45. Det är jag som går baklänges med en vit hatt. Jag gick om sagt in lite för hårt för filmandet. När vi kom till våra platser längs ena kortsidan blev det en del fotograferande innan man egentligen bara väntade på att elden skulle tändas. Med andra ord var det precis som på TV. Man väntar på inmarschen och elden!

Skyttet, acklimatisering och omständigheterna runt omkring
Om jag ska börja med den sportliga delen, och den faktiska anledningen att jag åkte till Korea de två första veckorna i juli, så är jag sett till det stora perspektivet jättenöjd! Redan innan jag börja tävla fick jag erfara hur mycket det är runt omkring en stortävling som denna. Även om jag visste förutsättningarna innan så blir det ändå annorlunda att utföra det i praktiken. Först skulle all utrustning komma fram vilket den gjorde till min stora glädje. Därefter skulle träningstider passas tillsammans med busstransport och scheman. Samtidigt ändrades informationen nästan dagligen så jag var tvungen att vara flexibel och alert på det mesta. Tyvärr var framförhållningen därmed också dålig så jag hade svårt att förbereda mig fullt ut då jag levde under en del ovisshet mer eller mindre hela tiden. Under den första veckan spenderade jag mycket tid på skjutbanan och utnyttjade de träningstider som fanns. Syftet var att jag skulle anpassa mig till klimat och miljö så mycket som möjligt innan tävlingarna drog igång. Försökte också få det att lossna i knästående där jag hade det tufft innan jag åkte.

Sydkorea ligger sju immar före svensk tid vilket innebar att jag ofta sa godnatt till familj och vänner då jag steg upp på morgonen. Vädermässigt så var det i regel runt 30 grader varmt, mulet och närmare 100 % luftfuktighet de dagar det inte regnade eller var stekande sol vilket också var en stor omställning för en nordbo som mig. Just på grund av tidsomställningen och klimatet är jag glad att jag på förhand räknade med detta i min reseplan då det tog några dagar innan jag acklimatiserade mig ordentligt. Det tog nästan precis en vecka för mig att känna mig som en fullt fungerande människa igen med dygnsrytm, vätskebalans, klimat samt att jag även kände mig hemma med rutinerna i atlet-byn.

Tävlingarna
Anpassningen var, ungefär som jag trott, lagom klar till den 8 juli som var min första tävlingsdag i och med 60 skott liggande. Eftersom bankapaciteten var större än deltagarantalet (60 banor) behövdes ingen eliminering dagen innan utan alla sköt grundomgång den 8 juli. Detta var något som jag blev lite besviken på! Jag hade sett fram emot en eliminering där jag skulle kunna skjuta av mig nerverna lite för att förhoppningsvis känna mig lite lugnare inför grundomgången där det verkligen gällde. Visst jag skulle ta mig vidare från elimineringen med men kände att jag hade resultaten som krävdes i kroppen så var inte så orolig över det. Nu blev det som sagt ingen eliminering och även om jag var mindre nervös än jag trodde jag skulle vara så märktes ändå att det påverkade skyttet. Jag hade svårt att hålla det fokus jag brukar ha och tankarna for iväg på lite annat emellanåt. Jag fattade också en hel del mindre bra beslut och sköt skott som jag absolut inte ville skjuta. Trots att jag sköt 617,0 som absolut är ett bra resultat på min första riktigt stora internationella tävling så var jag inte alls nöjd. Jag var ganska besviken för att vara ärlig. Jag hade slarvat och inte gjort mitt bästa hela vägen. Mitt mål med tävlingen var att gå in och göra en bra skjutning. Det hade jag inte gjort hela vägen och därför var jag besviken. Lite extra tungt blev det då det "endast" krävdes ytterligare 2,8 poäng för final. 2,8 poäng är egentligen mycket i liggande men jag kände att jag verkligen hade de poängen i kroppen denna dag och att det var dessa poäng jag slarvat bort. Fick nöjd mig med en 21:a placering istället som åtminstone var i en övre halvan av resultatlistan.

I det ursprungliga schemat skulle det varit eliminering för 3x40 den 9 juli men den blev också inställd då banorna räckte till så det blev istället 2 timmars Pre-Event Training eller PET som vi säger. Den kändes ganska bra och det såg ljusare ut inför den kommande matchen än det gjort ett par dagar tidigare.

10 juli fick jag gå upp tidigt, ca 05.00 vilket är 22.00 i Sverige, då matchen började 08.30. Dagen innan hade det regnat oavbrutet hela dagen och denna dag var det strålande sol och 25 grader varmt redan 08.00. Ni kan ju tänka er hur avdunstningen blev. Knästående var inga problem värmemässigt och med tanke på hur svårt jag haft innan att hitta rätt i knästående så är jag nöjd med 384 poäng. I liggande blev det varmare då man kände värmen från golvet, men ändå uthärdligt. En taskig början och ett taskigt avslut resulterade i 392 poäng. När det var dags för stående var klockan cirka 10.30, det var över 30 grader varmt och 100 % luftfuktighet (MINST). Att då knäppa igen kläderna helt och ökad fysik ansträngning blev jobbigt. Få gånger har understället varit så blött efteråt. Trots detta gick det bra och jag hittade rätt i skyttet. Sköt stabilt till en början för att sedan skjuta riktigt bra med en 97-serie i tredje. Tyvärr tappade jag i sista serien och den slutsats jag kunnat dra i efterhand var att då tog värmen ut sin rätt på mig utan att jag märkte det. Jag tyckte jag gjorde likadant som innan men signalerna i kroppen var segare och därför sköt jag på utgång istället för ingång. Summerades för 371 poäng i stående och 1147 poäng totalt. Lite besviken på avslutningen i stående denna dag men nöjd med helheten.

Såhär i efterhand med lite distans till det hela så är jag nöjd med tävlingarna i Korea främst av den anledning att jag presterade ungefär på en medelnivå av det jag skjutit under säsongen, inomhus som utomhus, i Sverige som utomlands. Att jag kunde göra det på denna typ av tävling är jag väldigt nöjd med och det kommer jag ta mig till framtida stortävlingar! En bra trygghet som jag kan luta mig tillbaka på.

Så många fler upplevelser!

Boende
Skyttet i all ära men det fanns SÅ MYCKET MER att se och uppleva i Korea. Vi bodde i lägenheter med tre rum och två-tre personer i varje rum så vi var alltså 6-7 personer i varje lägenhet. På varje våning var det två lägenheter och husen vi bodde i var ca 30 våningar höga. Husen var också delade i två separata delar så totalt var det 4-5 lägenheter på varje våning. I vår del av huset ockuperade Sverige våningarna 20-32 där vi bodde totalt cirka 110 aktiva och 20 ledare/personal. I min lägenhet bodde två andra pistolskyttar (som jag också delade rum med), två bågskyttar och två taekwondo-killar. Atlet-byn bestod av 20 st. hus, precis som vårt, samt ett par andra byggnader. Inne i byn fanns det spelhallar, gym, fotbollsplan, diverse event och liknande så det fanns alltid något att göra om man ville (och orkade). Detta område var helt nybyggt för Universiaden och lägenheterna ska nu under hösten bebos av Koreaner som betalat runt 3,7 miljoner svenska kronor för dessa. Jag kan säga att vi får bättre standard eller i alla fall bättre hantverk för de pengarna i Sverige. I byn fanns också en matsal som var öppet dygnet runt så man behövde aldrig gå hungrig. Matsalen hade de byggt i vad som sedan kommer bli ett av bilgaragen i detta område. Det var absolut inget fel på maten i sig men variationen var ganska liten så efter att ha ätit nästa samma mat varje måltid i två veckor så längtade jag hem efter en riktigt god köttgryta med potatis!

Nya vänner och nya möten
Av naturliga skäl umgicks jag mycket med de mina skyttekollegor om dagarna och lärde känna dem bättre även om jag kände både Oskar och Magnus lite sedan innan. Jag stiftade också nya bekantskaper med många andra i den svenska truppen. Mest umgicks jag med friidrottsgänget och det var verkligen kul att få en inblick i hur andra idrottare tränar, vilka likheter och skillnader som finns och vad man kan lära av varandra. Jag fick också väldigt bra kontakt med några amerikanska skyttar och också en schweizisk skytt. Det var heller inte svårt att bli kompis med alla volontärer som var de varmaste och mest öppenhjärtiga människor jag någonsin träffat. De var glada och trevliga hela tiden trots att de jobbade nästan dygnet runt i två veckor. De var också väldigt nyfikna på oss från Europa även om de hade svårt att skilja på Sverige och Schweiz men det var de inte ensamma om.

Spanade in andra idrotter
Det var också väldigt kul att titta på andra idrotter under dessa två veckor. Jag kollade bland annat fäktning, simhopp, basket, friidrott m.m. vilket är idrotter jag i bästa fall sett på TV innan. Med andra ord var det verkligen inte svårt att fördriva en dag och i efterhand tycker jag det var lite synd att jag inte hann med att göra mer. Skulle velat se fler idrotter och framförallt åka på fler utflykter. Dock så var det skyttet som var prio. ETT fram till tävlingarna var avslutade och mina dagar planerades efter detta samtidigt som jag ville hushålla med min energi då hela situationen där nere verkligen tog på krafterna.

En reflektion av att ha sett en del andra sporter är att jag är väldigt glad att jag utövar en som i stora drag är helt bedömningsfri. Det är när man går ner på tekniska regeldetaljer eller liknande där bedömning kan uppkomma men huvudsaken är att den som skjuter högst poäng vinner. Visst den som gör flest poäng i basket vinner också men innan bollen hamnar i korgen så är det massor av bedömningar i varje spelsekvens. Jag har dömt både hockey och fotboll under många år men inte ens jag fattade riktigt hur de bedömde detta. Då ska vi också komma ihåg att basket är långt ifrån värst vad det gäller bedömningssporter. Nog om det, den debatten har andra forum.

Utflykter
Denna kategori var tyvärr en del som jag i efterhand ångrade lite att jag inte engagerade mig mer i. Innan skyttet var klart ville jag dock inte åka iväg på för mycket grejer och när skyttet var slut var det spöregn i två dagar så det var inte alls kul att vara ute då. Jag var i alla fall inne i ”downtown” vilket var lite som man kan tänka sig i Asien, neonskyltar precis överallt samt en massa människor. Vi var också på en lokal marknad som jag sett fram mycket emot att se men det blev en illaluktande historia. Tänk er 30-35 grader varmt, nära 100 % luftfuktighet och sedan en gata med någon form av tak över så det blev som inomhus. Där inne var det sedan levande djur i from av hönor, ankor, fiskar, bläckfiskar och annat. Det var sedan döda djur av samma sort i både färskt och torkat format. Diverse kryddor och växter där jag inte kände igen någon samt en massa annat konstigt. Mitt bland detta körde mopeder och flakbilar runt. Efter 10-15 minuter fick ni nog av detta och flydde där ifrån. Jag hade kvar lukten i näsan i flera timmar efteråt och magen vände sig mer än en gång! Det var kul att ha sett det men om jag skulle gå dig igen skulle jag göra det i gasmask och skyddsdräkt!

Sista dagen var jag, Oskar och Magnus iväg på en heldagsutflykt till ett Buddha-tempel uppe bergen. Vid foten av berget var liksom huvudtemplet med sin tempelgård och en bra bit upp längs berget hade de en mindre del. Vi var först uppe på berget vilket blev en upplevelse i sig att bara ta sig dit. Brant stigning och typ varmaste dagen på dessa två veckor gjorde resan väldigt blöt. Jag var precis genomsvett vilket jag inte var ensam om. Utsikten där uppe var dock värt det! På bilderna syns det inte lika bra på grund av dimman men det var verkligen helt fantastiskt fint och helt klart värt mödan. Nere på tempelgården fick vi också träffa en munk som var lite mer modern än jag tänkt mig. De hade de senaste telefonerna, WiFi och allt sådant. Jag hade ju sett framför mig 1600-tals munkar fast Buddha-style även om detta kändes mer logiskt att det var såhär 2015. Det var en riktigt rolig utflykt med både kulturkrock och en fantastisk syn för ögat.

Avslutningsceremonin
Om invigningen var häftig och pampig men en väldigt strikt tillställning så var avslutningen mer avslappnad och fri. Här marscherade alla in på arenan utan presentation om än varje land för sig. Därefter så kändes hela tillställningen mer om en konsert. Det var en scen längs ena långsidan och sedan fick alla aktiva röra sig helt fritt på innerplanen. Även volontärerna var tillåtna att delta på detta vilket var väldigt kul och det märkes att de tyckte det var roligt också. Mycket bra musik, inte allt för många långa och tråkiga tal samt en härlig atmosfär är en bra sammanfattning av avslutningen.

Hemresan
Borta bra men hemma bäst sägs det ju och det stämmer ganska bra. Jag hade inte på nått sätt hemlängtan när jag var i Korea men när det väl var dags för hemfärd var det ganska skönt. På flygplatsen mötte jag fler nyfikna och pratsamma koreaner och även om de inte hade koll på var Sverige låg eller vad det var för ett land så visste alla en sak, att Zlatan Ibrahimovic kom därifrån!
På Arlanda lyckades jag nog också slå någon form av rekord i förflyttning med otymplig packning. Då mitt flyg från Helsingfors blev förenat så hade jag 40 minuter från jag landade till det sista tåget till Linköping gick. På den tiden skulle jag få ut väskor, vapen och också förflytta mig genom halva Arlanda med detta. Såg ganska mörkt ut men med en lånad specialvagn när jag kunde ha vapnet på längden istället för bredden, lite klipp i benen och en stark röst lyckades jag springa genom halva Arlanda utan att köra ihjäl någon och ändå ha tre minuter till godo till tåget.

Hela resan till Korea var en upplevelse jag aldrig kommer glömma och det är också väldigt svårt att sätta ord på allt jag fick uppleva där! Jag är verkligen kanonnöjd med allt!

Universiaden är en av världens största tävlingar och har arrangerats vartannat år sedan 1959. I årets Universiad deltog cirka 13 500 idrottare från 170 länder vilket är fler deltagare än på London-OS.
Universidaden i korthet:
2 000 journalister och direktsänd TV i ett 50-tal länder. Bland annat sände Eurosport direkt.
20 000 volontärer
Obligatoriska idrotter: basket, bordtennis, fotboll, friidrott, fäktning, rytmisk gymnastik, artistisk gymnastik, judo, simhopp, simning, tennis, vattenpolo och volleyboll.
Valfria idrotter som respektive arrangör fastställer. I Gwangju golf, handboll, rodd, baseboll, bågskytte, skyttesport och taekwondo.
Tävlingarna genomförs på 69 olika arenor.
Nästa Sommaruniversiad arrangeras i Taiwan 2017 där det tyvärr verkar som att skyttet inte kommer att vara med&hell